På Barfotsgatan

Välkommen till Barfotsgatan där jag bor med mina söner Nils och Sigge och min man i ett hus byggt på sjuttiotalet. Här blandas vardagslivet med småbarnslivet med renovering och med tapetsering. Allt i en enda röra!

onsdag 11 februari 2009

Gubbar!

Från att ha varit ganska still har Sigge nu (...lika oväntat varje gång...) blivit mer mobil. Häromdagen lade jag honom framför teven och gick ut i köket för att fixa något (förmodligen koka te..). När jag kom in i vardagsrummet igen var han borta... jag menar det verkligen för jag såg honom ingenstans...Då hade han ålat sig bakåt dvs gör armhävning och i högsta läget skjuter han ifrån... Iallafall hade han ålat in under soffans kortsida och bara huvudet stack fram (och jag menar bara huvudet). Jag slängde mig fram för mammainstinkten slog till big-time och jag räddade honom...och tog givetvis inget kort och förevigade denna komiska sits han hamnat i. Väl framdragen var han helt full i dammråttor...hm...Joakim, du har missat här!!!

Idag hittade jag Sigge under pallen i full fart med att undersöka kontakterna. Jag tror bestämt det blivit dags att barnsäkra lite.

Åh, en sån god tygsladd...

Nej mamma! Jag suger inte på den...

Sigge har en vän. Han/hon (skriver så för jag vet inte om det är tjejer eller killar eller lite utav varje) är lika stor som honom och där slutar också de gemensamma dragen. Vännen är illgrön och när man trycker handen så sjunger den en liten sång som man tröttnat på efter att hört den tre gånger. Tyvärr hör jag den ungefär 600 gånger varje dag så då kan ni förstå att jag har lust att be vännen flytta hemifrån. Men då skulle nog Sigge bli ledsen för han är väldigt förtjust i sin udda vän. Så har går sången iallafall: Heeeej Diiipsy, daddada, daddada dadada, daaaaaaaa, dadada, dad, dad, adddd lallallallallalllalallallaaaaaaaaaaa...........................

En tjatig vän


Sigge har ärvt ganska mycket leksaker från Nils men också fått några egna. En av favoriterna är "Glada gubben" som vi kallar den. På ena sidan är den glad och på andra sidan sur. Dessutom plingar den lite. Sigge suger (så även Ingrid igår...)och ligger och sliter i den om vartannat och verkar lika förvånad varje gång som gubben plingar till. Nils har en likadan men kulören på den har bleknat avsevärt från det att han fick den. Har köpt "Glada gubbar" till flera barn för jag tycker det är en charmig liten sak att ge bort till en bebis. Finns att köpa i Butik Lisa & Johan för den som är sugen...

Sigges

Nils (kortet är taget för 3½ år sedan)
Nu skall jag snart publicera dagens inlägg och slänga mig i soffan för jag är trött i kroppen, på riktigt alltså, för jag har kommit iväg och tränat idag för första gången på evigheter. Förmodligen kommer jag inte kunna röra mig imorgon...jippie, jag har längtat efter lite träningsvärk...Slog till på ett klipp-kort på F&S och hoppas komma iväg en gång i veckan. Det gäller att sätta rimliga krav när man har barn och man...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar