På Barfotsgatan

Välkommen till Barfotsgatan där jag bor med mina söner Nils och Sigge och min man i ett hus byggt på sjuttiotalet. Här blandas vardagslivet med småbarnslivet med renovering och med tapetsering. Allt i en enda röra!

lördag 29 maj 2010

MIN rabarberknöl!

Idag har jag rännt runt i trädgården i mina klassiskt gröna stövlar hela dagen...så var det inte planerat från början men det var så det hade blivit när kvällen kom. Något litet som ska fixas och helt plötsligt går man i totalspinn och projektet blir större och större för var minut som går samtidigt som ett mantra far runt i huvudet..oj då, oj då! Exakt så blev det idag! Skulle ju städat i spa/badrummet men dit skickade jag min man istället! ;-) Jag och Sigge stannade i trädgården och solskenet och startade lite lätt med att dra några maskrosor för att sedan plantera den jättestora rabarberknöl som stod och väntade på min uppfart i torsdags när jag kom hem från jobbet. Jag har verkligen fantastiska grannar; raberberknölar, kassar med rabarber, rabarberbetongfat, leksaker och påskgodis till barnen, paraplyer, uppmuntrande blombuketter, rörmokartjänster dygnet runt och till och med sms-meddelanden som lyder "Ta bort stödhjulen för nu cyklar Nils vår gata upp och ner utan"! Galet goda grannar alltså!! Har alltså ingen egen rabarberknöl i trädgården något som jag har saknat sedan jag flyttade hit! Rabarber måste man ju ha tycker jag! Dock har jag klarat det bra för redan första sommaren vi bodde i huset blev jag försedd med rabarber av två grannar eller som en uttrycke det: "du får ta hur mycket som helst, när som helst"! Det har jag verkligen gjort många gånger vill jag lova... Och för några dagar sedan kom just denna grannen förbi och undrade om jag var intresserad av en knöl för de skulle plantera ett träd och ta bort en del av sitt gigantiska rabarberstånd! Om jag var, tackade givetvis ja!! Så nu har jag grävt ner den i trädgården och också flyttat dit ett annat litet stånd som min pappa planterade åt mig förra sommaren. Det ståndet har blivit något större men ger inget än direkt. Men nu så! Nu kommer det bli saft och paj i mängder vill jag lova! När detta lilla en-timmes projektet var klart började jag jämna till kanterna runt min enda plantering på baksidan och vips! Jag skyller allt på flytten av den lilla rabarbern för sedan fick jag ett galet tok-begär att börja gräva och flytta om och ta bort! I rask takt fylldes skottkärra efter skottkärra och timmarna gick och gick... och nu känner man nästan inte igen planteringen från imorse...väldigt mycket synlig jord, några plantor här och där och inget ogräs så långt ögat når! Jo, men det tog ju HELA dagen också!

4 kommentarer:

  1. Hej Anna,jag vill bara tala om att rabarberknölar tycker om lera att stå i.
    Jag har jätte fina rabarber dom är 35 år och lika fina och goda.Lycka till med dina,Malins mamma Carina.

    SvaraRadera
  2. Carina: tack för tipset...och när jag tänker efter kan de nog inte stå sämre än de gör nu iallafall! ;-)
    //Anna

    SvaraRadera
  3. Hej Anna!

    Vilka underbara grannar ni har! :) Vilken skatt! :) Och jag håller med dig, att ha en egen rabarberplanta är inte dumt alls. Sååå gott! :)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  4. Lotta: rabarberpajrecept på gång snart! ;-)
    //Anna

    SvaraRadera