På Barfotsgatan

Välkommen till Barfotsgatan där jag bor med mina söner Nils och Sigge och min man i ett hus byggt på sjuttiotalet. Här blandas vardagslivet med småbarnslivet med renovering och med tapetsering. Allt i en enda röra!

måndag 24 maj 2010

Att knycka en kram

Värmen har svårt för att bestämma sig om den ska stanna eller inte.Idag har det varit varmt ömsom kallt men det verkar inte stoppa mina blommor i trädgården från att blomma till fullo! Vet att andra bloggerskor drar lökar och står i men jag orkar inte...njuter av färgklickarna här och där, vind för våg utspridda överallt! Spanar jag lite finns där gult, orange, rött och vitt!

Väl hemma efter jobb och förskola fick vi oss en mysigt stund på altanen i eftermiddags, jag och Sigge. Vi kollade myggfällan och drog några maskrosor som vågat sig upp trots min grymma jakt under helgen. Nils fick vi klara oss utan, han gick till en kompis direkt vi kom hem. Hade egentligen velat ha honom hemma, för min egen skull så klart men inser att hans behov av att socialisera sig med sina kompisar just nu är viktigare än att mamma får sitt! Det gör mig inget, värderar högt det faktum att han har tre jättefina kompisar i samma ålder inom 200 meters avstånd från vår ytterdörr! Mamman får knycka till sig lite gos vid bokläsningen på kvällen istället! ;-)

2 kommentarer:

  1. Härliga tulpaner! Håller med dig om att det är vackert när de själva får sprida sig som de behagar. :-)

    SvaraRadera
  2. Hej Anna!

    Vilka vackra tuplaner ni har! :) Tulpaner är så fina tycker jag. Själv är jag lycklig över att rådjuren och hjortarna har låtit bli våra detta året så att vi får se dem blomma. :) Hos oss växer de i mina huller-om-buller-rabatter som min man kallar dem. Precis som de själva vill och med en vild charm som jag gillar. Ibland fixar naturen det allra bäst. :)

    Jag känner igen dina tankar kring barn som blir större och där kompisar tar större och större plats. Det är livets gång men visst kan det också kännas lite sorgligt när vissa faser av ens liv på något vis tar slut. Men det positiva är att man går in i en ny tillsammans och ofta en precis lika bra och ibland ännu bättre period. :) Och precis som du säger, de där stunderna då man läser tillsammans innan sängdags är guld värda. :)

    Ha det bra Anna!
    Kram Lotta

    SvaraRadera