På Barfotsgatan

Välkommen till Barfotsgatan där jag bor med mina söner Nils och Sigge och min man i ett hus byggt på sjuttiotalet. Här blandas vardagslivet med småbarnslivet med renovering och med tapetsering. Allt i en enda röra!

torsdag 15 januari 2009

Kalas!

Igår när vi kom hem hade Nils fått ett vykort på posten. Det var en kalasinbjudan till en tjejkompis som fyller tre år. Vi läste kortet tillsammans och så undrade jag om han ville gå på kalaset och det ville han mycket riktigt. Då måste vi ringa till Majas mamma och berätta att du vill komma fortsatte jag och Nils nickade instämmande. Här får du telefonen och när det svarar säger du: Hej det är Nils. Jag vill komma på Majas kalas. Jodå, Nils nickar fortfarande då vi ringer upp. Nils är egentligen inte jätteintresserad av att prata i telefonen men jag gör något försök då och då för jag tycker det vore bra att han vänjer sig vid det. Iallafall, i andra änden hör jag hur Åse svarar och Nils säger med en tydlig stämma: Hej det är Nils. Jag vill komma på Majas kalas. Mission completed! Dock hinner han nästan inte säga klart den sista meningen innan han skickar över telefonen till mig men han fick fram det han ville.



Här har ni Sigge, en liten kille som inte vill somna in på kvällen och som sover mycket oroligt. Jag har för längesedan tröttnat på att gå upp fem, sex, sju, åtta gånger på natten och försöka få honom att somna om. Man blir liksom lite knäpp i huvuvdet av att få sova för lite... Efter att ha prövat fem-minutersmetoden i tre veckor, där det är tänkt att barnet efter max någon vecka skall ha förstått och kan klara av att somna in själv, skriker Sigge 40-80 minuter varje kväll sedan tre veckor tillbaka. Jag tappade motivationen för flera dagar sedan men min hårdhudade man har förlitat sig helt på vi snart skall få se ett resultat. Dock efter att han försökt lägga Sigge igår kväll har han nu också börjat tvivla... Så ikväll kände vi att det var dags för något nytt. Så, jag tog bort kudden och lade barnet på magen, vyssjade lite som jag brukar, buffade honom i rumpan som jag brukar, sa godnatt och gick ut som jag brukar och tro det eller ej, Sigge skriker inte som han brukar. Det har inte hörts ett ljud sedan jag gick ut...och det är snart 1 ½ timme sedan....förhoppningsvis sover han!
Idag är det tulpanens dag! Hoppas du köpt tulpaner till dig själv eller till någon du tycker om. Jag skall köpa en bukett tulpaner imorgon i min favoritblomsteraffär Fröken Ros här i Kungälv. Jag tycker jättemycket om tulpaner och de påminner mig om min mamma, hon älskade tulpaner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar