På Barfotsgatan

Välkommen till Barfotsgatan där jag bor med mina söner Nils och Sigge och min man i ett hus byggt på sjuttiotalet. Här blandas vardagslivet med småbarnslivet med renovering och med tapetsering. Allt i en enda röra!

onsdag 21 januari 2009

Pinnar!

En vän frågade sig idag: -Är det inte lite vår i luften? och konstaterade strax därefter att det var nog för kallt för det. Min fråga är: -Är det lite vår i rabatten? Jo, det är det helt klart och här är beviset Jag tror det är snödroppar och dessa såg vi på väg hem från dagis idag... Nils var sådär intresserad av mitt fynd. Han var mer intresserad av sitt eget fynd dvs 4 långa pinnar som han släpade med ända hem. Utanför vår ingång, på gräsmattan, har nämligen Nils sin alldeles egna pinnhög. Häromdagen drog han med 14 småpinnar hem så hans hög växer så sakteliga. Idag skulle han använda pinnarna till att bygga ett hus till Sara, Micke och Ella berättade han när vi var på väg hem. Så nu var det klart, ni behöver inte leta hus längre, ni kan få bo i en koja i vår trädgård...
Ella, Sigge och Sara

Idag har alltså kusinen varit på besök och det är alltid uppskattat. Nils undrade varför jag var med och hämtade honom på dagis, det räckte med att Sara och Ella kom tyckte han...

Väl hemma lektes det en stund och sedan var äntligen dags för den efterlängtade "spela vid datorn-tiden". Ser ni honom?

För övrigt kan jag idag med glädje meddela att Sigge faktiskt kan öppna munnen. Jo, det är sant! Jag har faktiskt tvivlat och läste med fasa en artikel i GP häromdagen om barn som inte kan gapa och svälja och som går i "tuggskola". Jo, i ett svagt ögonblick så jag oss där...Så, i eftermiddags höll jag honom på halster tills han var jättehungrig. Det är en verkligt svårt balansgång, man vet inte när det tippar över till ren kaos...I vilket fall drog han i sig en portion gröt på ca 25 sekunder varpå jag det snabbaste jag kunde rörde ihop en till. Döm av min förvåning när han drar i sig halva den också. Dessutom drack han 80 ml vällling strax innan sovdags så jag hoppas innerligt att vi äntligen är på gång.

2 kommentarer:

  1. Hej Anna!
    Så roligt att du startat en blogg! Är det verkligen Ella på bilden? Jag träffar mitt gudbarn alldeles för sällan!! kram Ann Hangelin

    SvaraRadera
  2. Det är det! Vad roligt att du hittat hit. Jo, hon växer så det knakar tycker jag och jag träffar ju henne nästan varje vecka... Det är så roligt nu för hon försöker prata (fast hon inte kan det)men då med gester och nickningar och det är jättegulligt. Hälsa Lars. Kram, kram!

    SvaraRadera