På Barfotsgatan

Välkommen till Barfotsgatan där jag bor med mina söner Nils och Sigge och min man i ett hus byggt på sjuttiotalet. Här blandas vardagslivet med småbarnslivet med renovering och med tapetsering. Allt i en enda röra!

tisdag 1 november 2011

Saknar dig


Lite extra tomt och tyst är det allt i huset. Finast Nils firar höstlov hos morfar några dagar och nog saknar vi honom. Jag pratade med honom på telefonen idag och det är ju sällan jag pratar med honom så; han lät så stor och vuxen och förklarade så bra sakerna de gjort tillsammans. 6 år och så förståndig.


Idag gick jag hem från jobbet. Ibland är jag duktig och försöker få in lite vardagsmotion här och där (läs: sällan!) och jag gillar verkligen att gå. Det är något terapeutiskt med att gå tycker jag. Det är takten antar jag. Och att man liksom hinner med eller ifatt sina tankar. Och att man hinner titta här och där. Och där såg jag en en äldre som fipplade med en sladd i ett fönster. Strax intill stod tomten och väntade på ljuset...jodå. Julen väller in. Då kom jag att tänka på att också min farmor började pynta två månader innan jul. Och att ljusstaken fick stå kvar långt fram i mars; för att den var så fin! Gulligt tycker jag. Sedan kom jag på att jag själv har Elflugan framme hela året. Fast den kanske inte räknas som en julljusstake. Eller? Och att Elflugan kom i en stor modell för ett tag sedan som jag tyckte verkade opraktisk och svår att placera. Då tänkte jag varför de inte gjorde en liten modell istället. Som är mycket mer lättplacerad på alla möjliga ställen. Japp, så där gick tankarna iallafall på promenaden hem. Over and out! ;-)


3 kommentarer:

  1. Vilken skön promenad, fylld med iakttagande och filosoferande.
    Och jag tycker att din Nils har världens vackraste lockar! Har han ärvt dem av dig?
    Mina killar åkte till stugan för fiske igår och jag längtar massor efter dem. Fint att få längta ibland.

    Kram till dig Anna!

    SvaraRadera
  2. Har också tänkt på det där...vad mycket man upptäcker när man promenerar för sig själv ibland. Ja, lilla mormor som hon pyntade och fixade i sin kära lilla lägenhet. Minns också varje gång Anders & jag hälsade på och hon drog igång den där tomten som sjöng och dansade rock! När batterierna blev lite slöa så lät han lite på "lyset" och då skrattade hon så gott så gott. Och sen var det ju norskt dansband i bott ute i köket om morgonen..helt underbar *saknar* Ja, nu närmar sig verkligen julen med stormsteg, var ute en sväng i affärerna efter jobbet idag och det var massor av pynt och pinaler framme. Jag gjorde som sara och tjuvstartade lite med skumtomte för jag kunde inte motstå. Hade en elfluga en gång i tiden som jag gillade skarpt, men den kom bort vid en flytt..kanske skulle skaffa mig en igen. Dom e himla fina, men som sagt får ej ta för stor plats. Har du en vit? Kram!

    SvaraRadera
  3. Bella: jo, han har ärvt dem efter mig. Dock har jag inte sådana kraftig lockar. Just nu håller vi honom ganska kortklippt för hårburret blir som en hjälm på hans huvud och han är rätt så varmblodig av sig...synd för visst är det fint när det blir lite längd i håret. Längt är nästan alltid bra, eller hur?
    Kramar till dig!

    Jenny: har ännu kunnat motstått skumtomtarna men nog frestades dom i affären idag. Premiären blir nog i november! ;-) Jo, jag har en vit Elfluga. Älskar den om man nu kan säga så om en ljusstake. Fick den i födelsedagspresent av mannen för några år sedan. Finaste ljusstaken jag har. Fint med minnen efter farmor. Varma och härliga. Ha en fin helg! kramar

    SvaraRadera