Idag var det så äntligen dags för (främst) Nils att återse sina kompisar och sin älskade förskola. Igår vid middagen var han lite trött och och då bröt han ihop totalt och grät en skvätt då han längtade något så väldigt efter "dagis"! Väldigt gulligt och gott på samma gång att han söker och vill vara med i ett socialt sammanhang. Imorse var han som en lärka trots att jag var tvungen att väcka honom vilket sällan krävs men vår lång julledighet och sjukdomar har helt vänt dygnet och vi har sovit som stockar fram till åtta-nio-snåret varje dag. Väl på plats väntade en liten god-påse från julgransplundringen med några pepparkakor, två små chokladkrispgodisar och en fin reflex. Vi fick ställa den i väntläge på hans plats tills hemgång väntade och dess existens var det första Nils påminde mig om när jag dök upp på gården i eftermiddags. Väldigt uppskattad och minnesvärd liten gåva för Nils och fint gjort av personalen att engagera sig i både traditioner och barn...jag gillar vår förskola och det är jag inte ensam om, det vet jag! Kanske överdriver jag min entusiasm, det kanske är så här på alla förskolor...jag uppskattar det verkligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar