En av sex!

Så äntligen blev det dags för Sigge-bubbens första laserbehandling. Ingen hosta eller snuva kunde stoppa det idag. Punktligt klockan 7.15 gick transporten genom Sahlgrenskas kulvertar till öron-näsa-hals operationen. Sigge satt som en kung på sängen och hade full koll under färden. Efter en liten sup med lugnande var det dags för en förälder att följa med in och som också då fick vara med när narkosen skulle ges. Först var det tänkt att jag skulle med men när narkossköterskan gick igenom vad som skulle hända kände jag direkt att jag inte skulle klara av det...hade redan gråten i halsen i väntsalen utanför. Så jag fick vänta utanför och så följde Joakim, klädd i operationsrock och rolig huva som Sigge skrattade åt, med honom in. En liten stund senare kom han ut igen och Sigge hade inte fattat alls vad som var på gång. Sköterskan tog fram en rolig, glittrig stav fylld med vatten som han fick leka med medan de försökte sätta en nål i hans hand men efter några försök blev det på fotryggen istället. En penna underhöll också en stund innan de roliga elektroderna skulle sättas fast och sedan var det dags att andas lite i masken. Efter första andetaget tittade han lite "groggy" på Joakim och verkade undra "vad konstigt allt blev nu då?" och efter andra lade han sig bara ner på kudden och stensomnade. 20 minuter senare rullades en liten hög in på uppvaket och en stund senare vaknade han, något förvirrad och upprörd, uppenbart fortfarande påverkad av narkosen. Efter lite välling och lite gos var han ändå inte riktigt nöjd och vill INTE vara kvar i sängen och inte i rummet. Vi fick vandra runt i korridoren och kollla på spårvagnar genom fönstren och distrahera med lite russin och pepparkakor. Någon timme senare blev vi utskrivna och igen transporterades vi till vårdavdelningen och då var Sigge sitt gamla jag igen. Där serverades det pannkaka som han åt med god aptit, det kollades att det kissades lite och sedan åkte vi hem. Han somnade givetvis i bilen och sov tre timmar i sträck väl här hemma. Eftermiddagen har varit helt normal. Han har farit runt som en jojo, ätit som en häst och lekt med Nils, sin favoritbrorsa! Vi har haft en nöjd Sigge här alltså! Jag själv känner mig helt slak och trött med lite huvudvärk...klart man har oroat sig och spänt sig under händelserna idag. Så nu blir det god mat, lite vin och sedan sängen. Jag är så stolt över Sigge, världens modigaste och duktigaste unge! Puss, puss, puss från mamma!