På Barfotsgatan

Välkommen till Barfotsgatan där jag bor med mina söner Nils och Sigge och min man i ett hus byggt på sjuttiotalet. Här blandas vardagslivet med småbarnslivet med renovering och med tapetsering. Allt i en enda röra!

fredag 31 maj 2013

Fredagssvep vecka 22


Jag blir glad av färg. Den rosa buketten vissnade snabbt men några blommor står fortfarande ståtliga i vasen.

Bild från www.kungalvstk.se

Gårdagens tennisträning utomhus gav mersmak. Så fantastiskt skönt att vara ute och njuta av en solig sommarkväll. Kände mig lite lycklig efteråt. Lite trixigt att spela på underlaget men det skall man väl lära sig till slut. Antar jag. 


Bokhäcken som jag beskärde hårt växer så det knakar. Älskar färgen på den och att den lever sitt eget liv i vinden. Kanten av sten och plåtkanten som skall hålla täckbarken från gräsmattan blev precis som jag tänkt mig. Egentligen var plåtkanterna tänkta att monteras ihop till en rektangulär drivbänk men vi monterade ihop flera på rad och vips hade vi en snygg kant. 


I en hörna i trädgården har vi en hög med stenar. Platta stenar som jag sparat och som jag tänkte dekorera trädgården med. Men nu inser jag att de inte alls passar in. Trädgården har en helt annan stil. Får slänga ut en annons helt enkelt. Kullerstenarna jag sålde förra sommaren ringde folk ihjäl sig för. Sålda på en kvart typ. 


Ikväll skall vi mysa på altanen. Tänkte dricka rosé och prata strunt med min man och mina fina ungar. Fick dock sanera överallt. Pollen. Huu.


På kvällens meny står det Pulled pork. Som vanligt är jag sist på bollen men ser med spänning framemot resultatet. Doftar iallafall ljuvligt i hela huset.

Fin fredag på er!


torsdag 30 maj 2013

Gratis kärlek


När man inte har koll på dubbeltecken! :-) Nästan ännu mer kärlek då, eller hur?


tisdag 28 maj 2013

Sortera tabletter


Precis när jag nämnt att ungen är en hejare på att ta sin medicin kom bakslaget härom kvällen med dunder och brak. NEJ. Vi försökte lirka och motivera, hota och muta, förklara och få honom att förstå. NEJ. Två timmar senare efter smäll i dörrar, oändliga tårar, arga utbrott, tabletter som kastades vida runt så tog han dem plötsligt. Och sekunden efteråt var allt glömt. Fick ta ett djupt andetag och inse att problemet som belägrat Barfotsgatan under en lång stund helt plötsligt susade vidare förbi mig. Och intalade mig att Sigge faktiskt tog tabletterna mitt framför ögonen på mig. Att jag faktiskt sett det med egna ögon. Dagen efter var protesterna där igen men minimalt under kort stund. Och i söndags när jag nämnde att jag skulle förbereda medicinlådan inför den nya veckan var det Sigge som sorterade i tabletterna i facken. Nästa gång skall jag bara ha pincetten redo! ;-)


måndag 27 maj 2013

Måndagssvep vecka 22


Allt är upp och ner. På ett sätt. Men ändå har det varit vardag idag. Sigge har varit på förskolan som vanligt och jag har varit på mitt. Lite tung i huvudet när jag kom hem. Men ändå en skön känsla. Och här kommer ett svep mitt i veckan. Vi kallar väl det måndagssvepet då. Och börjar det med en bild på Sigge. Bara för att. 


Det blommar överallt. Fantastiskt. Grannens träd gör mig kär. 


Och jag skulle gärna ha en magnolia i trädgården. En annan granne har denna utanför sin dörr. Och vid nästa hus blommar en djupt mörklila variant med kraftig blommor. Kär igen liksom. 


Vår efterlängtade semester hägrar en bit bort. Och strandklänningen är fixad. Och vad jag längtar efter värme, sol och fina vänner. Och att bara få vara med mina. 


Nils nya. Ser tuff och stor ut i dem. Och så fyller han ju strax åtta år. 


Och med hela grannskapets ungar rännandes ut och in och hit och dit hela dagarna skulle det passa bra med...

Bild från www. broarne.se

...med en sådan här stående ute på altanen där de kan släcka törsten. 


I helgen invigdes så altanen med luncher, middagar och fikaraster allt i sällskap med lite blomster i mina krukor. En härlig dahlia, en chokladblomma och så har Nils tomatplantor fått komma i stora krukor. Nu hoppas vi på skörd. Skuggan under parasollet är bästa platsen. 



torsdag 23 maj 2013

Sturge-Webers syndrom


Här är han vår finaste Sigge. Med en skorpa i munnen. Tänk att få en helt egen påse skorpor av Åsa bara så där. Ren lycka för Sigge. 

Ja, så heter det. Det som det nu konstaterats att Sigge har. Någon annanstans förklaras det bättre. Vardagen återvänder så sakta. Och med den hopar sig frågor inför framtiden, särskilt för mig. Tänker högt att allt skall bli som vanligt. Men tänker lågt att allt är ändå annorlunda. Och så mal det på. Sigge är precis som han brukar. Kanske något tröttare. Innan somnade han på två sekunder. Nu somnar han på stört. Och så är vi nära. Vi kramas lite då och då. Nog har alltid Sigge sökt kontakt men nu är det mera. Bara så där. Själv kämpar jag också med en trötthet. Som kommer över mig då och då. Liksom deppigheten. Dock vet jag en sak och det är att vi fått världens bästa doktor. Det vet jag med säkerhet. 



tisdag 21 maj 2013

Sigges medicinlåda


Om man skall äta medicin varje dag är det bäst att ha alltet sorterat i en egen dosett. Eller som vi säger: medicinlådan. Och så måste den pimpas med coola klistermärken med sportbilar. Sigge fixade till sin idag. 


Och ta tabletter då? Fantastiska Sigge svalde dem som ingenting när det var dags första gången. Och påminde sig själv och mig imorse: "Men tabletterna då". Jag har inte ens behövt ta fram skålen med godiset som jag förberett ifall motivationen skulle behöva sig en skjuts. 


När kompisen kom i eftermiddags så visade Sigge sin medicinlåda. Vi kollade hur småburkarna öppnades, att alla dagarna var med och så konstaterade vi att den är rätt så fräck för den ser ju ut som en bok. Liksom.  

Annars då? Tröttheten. Denna trötthet. 


lördag 18 maj 2013

Sigge på sjukhus

 

I torsdags vid 18.43 dog jag lite.  Då ringde jag SOS och 5 minuter senare kom ambulansen.  Vår finaste och sötaste Sigge blev helt plötsligt okontaktbar och kunde inte fokusera sin blick. Munnen fylldes med saliv och han knep ihop käken. Han reagerade inte på tilltal och nyp utan blev loj och långsam i sina rörelser. Där någon gång ringde jag SOS. Och strax efter det var vi på väg till Kungälv sjukhus där narkosläkare mötte upp i ambulanshallen. Sigge fick kramper och ambulanshelikoptern larmades för transport till Östra Sjukhusets barnakut. Ansvarig läkare misstänkte hjärnblödning. Innan flygningen blev av sövdes Sigge och intuberades och sattes i respirator. För små barn kan glömma av att andas när de utsätts för ett stort trauma sa läkaren. Och där stod jag och Joakim och såg på. Världen stannande för oss. 


Vi fick ta bilen till sjukhuset medan Sigge susade förbi där ovan oss. Två förare och en narkosläkare och narkossjuksköterska höll honom sällskap. Och jag tog kort från bilen. För jag tänkte att jag "ville visa dig att du är den ende i familjen som åkt helikopter". Sedan. Om. Och alla de där tankarna for runt i huvudet. För där och då trodde jag det värsta tänkbara. 


Väl framme var Sigge redan mottagen på barnintensivavdelningen och vi mötte Jenny, en sköterska som inte lämnade Sigges sida en enda minut någon endaste gång. Och där låg han och sov. Med galet mycket infarter i armar och kateter och elektroder på hela magen. Och luktade inte alls som han brukade. Han luktade något annat och där var minnena så snabbt tillbaka; minnena av mamma på sjukhuset. Sedan var han strax på väg för att göra en CT på huvudet. Väntan. Väntan. Och efter en stund eller var det en timme eller två, vad vet jag, här hade vi tappat all tidsuppfattning, så var han tillbaka. Röntgen visade inga blödningar vilket var en oerhörd lättnad men ett område med förkalkningar vilket startade en rad frågor som inte IVA-läkaren kunde möta oss i. Vi skulle få träffa en specialist. Men nu trappades medicinering ner för att få Sigge att vakna och ta bort respiratorn och få igång hans andning igen. Så väntade vi igen. Utanför. Och så kom så äntligen läkaren och sa att Sigge var vaken. Åh, de känslorna som svallade då. Där låg han och var vaken men förvirrad över situationen. Det första han sa: "Varför är jag här?" Och sedan: "Jag vill åka hem!" Och nu var han lite lagom Sigge-irriterad och fortsatte "Jag vill ha min platta!" En sådan banal mening om en Ipad bevisade att Sigge var tillbaka och som vanligt i den bemärkelse det går att säga var en enorm lättnad. 


Sedan följde timmar av sömn och återhämtning och glass och saft och infarter som togs bort en efter en till Sigges stora lättnad. Han gick helt i spinn emellanåt över alla slangar och infarter och någon gång fick han sig en liten sil för att slappna av och somna in igen. Och så höll vi på.  


Stunderna då han var vaken blev han bortskämd av sköterskorna som kom med dinosaurier och till Sigges stora lycka en plast-mammut som han snabbt döpte till Manny. Givetvis. Ice Age, såklart. När ronden gått fick vi beskedet att vi skulle flyttas från barnintensiven till en barnavdelning istället. 


Under några timmar myste vi och tittade på Barnkanalen och käkade massor av pannkakor och choklad och festade på Festis. Så kom nästa doktor, ansvarig barnläkare på avdelningen och så pratade vi länge om vad som hänt både innan Sigges tillstånd och de resultat som kom fram under CT:n. Vi fick berätta om Sigges vardag och hur han är och fungerar. Så fick vi veta att det är högst troligt att Sigges medfödda födelsemärke också har orsakat förkalkningarna som syntes på röntgen. Vi blev informerade om att ett EEG skulle göras där hjärnans aktivitet skulle övervakas en stund för att ge ytterligare svar. 


Full med kletig salva i håret, dysvett efter tuffa protester och mutad med att få se Madagascar 3 och käka popcorn på filmvisningen som genomfördes för alla barnen i entren så fick vi gjort EEG:n till slut. Men det var inte bara Sigge som var svettig efter det må jag säga. Och strax utanför bild bredvid Sigge sitter specialisten som vi precis träffat på väg ut från undersökningen. Han och Sigge snackade en stund om dinosaurier eftersom Sigge hade en på magen. Sedan tog han sig också lite popcorn och kollade in Sigge en stund och småpratade med oss. Vi bestämde sedan att träffas uppe på avdelningen för just nu var filmen viktigast för Sigge givetvis. Och då fick vi veta vad som hänt. Vad anledningen till hans krampanfall var. För det var det det var. Och att vår vardag strax skulle vara tillbaka. Men på ett litet annat sätt än tidigare. Och på kvällen åkte vi hem mot Barfotsgatan igen. Och den känslan var underbar. 


Det viktigaste idag har varit vardagen och vi fyra tillsammans. Sigge har lekt med sin kompis och busat och skrattat och farit runt omedveten om de sista dagarnas händelser. Vi har under dagen landat lite i det nya som vi nu måste handskas med. Men det orkar jag inte med just nu. Imorgon kanske. Eller någon annan dag.  Känslorna svallar och bubblar upp och gråten kommer över oss båda två då och då. För det har varit galet mycket att ta in allt detta hittills. 
//Anna



tisdag 14 maj 2013

En bukett


Helt utslagen. Ända tills halv fyra tiden då den hårda medicineringen kickade in. 


Trots nästan 39 graders feber orkade Sigge då ut en stund. Såpbubblorna flög fint i den kalla vinden. 


Fina Nils hade plockat några vitsippor till Sigge på vägen hem från skolan. Mammahjärtat sprack av kärlek på stört där och då. 



måndag 13 maj 2013

Vitsippor


På promenaden idag kände jag att jag inte tillräckligt njutit av vårens vitsippor. Vilken tur att de höll mig sällskap hela vägen. Dagen så långt; toppen. Sedan har det gått utför. När promenaden var klar började det regna. På förskolan hämtade jag en trött Sigge. Väl hemma somnade han i soffan. Med feber. Jaha. Och nu öser det ner från en grå himmel. Maj, maj, varför detta gråa?


söndag 12 maj 2013

Kristi Himmelsfärd


Smögen har visat alla sina sidor denna långhelgen. Strålande sommarväder, mulet, mulet och blåst, regn, regn och blåst. Powerwalken fick sällskap av strålande sol iallafall. 9 km blev det till slut. 


Lekplatsen är poppis. Massa ungar i rörelse. 


Nils hittade direkt några killar att spela fotboll  med. Hans intresse för fotboll har efter fotbollscupen som hans klass i deltog för några veckor sedan tagit ordentlig fart. Kanske dags att ta tag i intresset nu? Sigge hängde också på och men deltog mer sporadiskt i spelet. Han höll iallafall reda på ställningen i matchen. När det blev mål informerade han sakligt och frågande sin (mycket äldre medspelare och någon han aldrig träffat förut) om de inte skulle kramas precis så som fotbollsspelarna gör på teven när det blivit mål. Det skrattade alla åt. Men det blev nog ingen kram tyvärr för Sigge.


Och så kollade vi in "Dambadet". Konstaterade att brännmaneterna var på plats och några småfiskar. Krabbfisket var i full gång på bryggan. 


Det blev två premiärer denna helgen. Ett besök på Sommargott givetvis. Varken regnet eller blåsten hindrade ligisterna. 


Och så även glass-premiär! 

De (J och farfar Åke) som inte ägnade sig åt sådant trevligt som på bilderna ägnade sig istället åt att lägga ny trall på altanen. Glömde fota men det blev väldans fint. Tack för den här helgen!