På Barfotsgatan

Välkommen till Barfotsgatan där jag bor med mina söner Nils och Sigge och min man i ett hus byggt på sjuttiotalet. Här blandas vardagslivet med småbarnslivet med renovering och med tapetsering. Allt i en enda röra!

måndag 12 september 2011

Tårta blev pannkaka!



Halloj! Jodå, jag lever fortfarande. Fast oj vad bloggen blir lidande då. Denna hösten har verkligen rivstartat i ett hiskeligt tempo på alla plan; jobb, vardag och renovering. För så är det ju att allt ska klämmas in på en vecka och ibland får allt inte plats. Behoven går före önskningarna liksom. Men lite mys hinner vi med på eftermiddagarna. Särskilt spela spel försöker vi hinna med. Skämde bort min Sigge med ett nytt spel. Tårtspelet blev det. Vet att min mamma hade ett sådant hemma som spelades flitigt i många, många år av hennes barn då hon var dagmamma. Bitarna var i trä och blev så där lagom slitna under åren. Tror till och med att systern nu ärvt det och spelet måste ju vara 15 år gammalt nu. Strunt samma, vi valde just detta spelet från Kärna. Och vi hann inte spela klart första spelomgången innan en bit gick sönder. Smulades sönder! För trä är det ju inte bitarna gjorda av längre utan något slags luftig trägegga som pressats samman och sedan torkats (tror jag!). Fy tusan alltså vilken dålig kvalitet!!!! Har god lust att skriva ett irriterat brev till Kärna och KLAGA!! Klagade för min man och tyckte det var bedrövligt med sådan kass kvalitet. Det är ju barn som skall handskas med det. Inte vuxna som kan vara uppmärksamma på om det kärvar lite i passformen eller så. Ungar "dönar" ju på. Svaret jag fick av mannen var att folk vill inte betala något för grejorna idag. Vaddå folk? Jag är ju folk, eller hur? Och jag vill inte ha skitkassa leksaker eller spel som inte tål att lekas med. Och jag kan tänka mig att betala några tior till till och med tjugor om det är det som krävs. Inte konstigt att vi lever i ett konsumtionssamhälle när saker inte håller måttet. Usch, nu vevar jag upp mig igen över detta. Ett brev får det bli, basta!!


5 kommentarer:

  1. Heja dig Anna! Jag beundrar dig som inte bara reagerar utan faktiskt gör något. Som att skriva ett brev. Och du har ju helt rätt och jag tror att företaget uppskattar att få feedback kring sina produkter och hur de kan förbättra dem. Så heja dig! :)

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Japp, jag har spelet och vi spelar det ganska ofta. Men det är väldigt slitet, bitarna fastnar knappt i mitten. Men det gör inget! Kram Sara

    SvaraRadera
  3. Tårtspelet är ju en riktig klassiker! Väldigt poppis på min förskola också:) Men det är ju sorgligt när ett nyinköpt spel faller isär innan man riktigt hunnit börja...grrr, illa, illa! När jag tänker efter så är de vi har på fsk också i trä, har nog minst en tjugo år på nacken skulle jag tro.Och då har de ju varit med om en hel del äventyr...typ, lite dränkta i toan då och då och andra små kuligheter;)
    Ja nu känner man att hösten dagit igång, det är som det brukar med puls och hålligång.Vad roligt att du trivs bra på din "nya" arbetsplats. Det är kul med förändringar ibland, och ger självklart möjlighet till ny erfarenhet. Jag har själv bytt efter många år med de äldre barnen till att nu arbeta med de yngsta...spännande, helt annan verksamhet väldigt roligt... 19 st små ragatter att hålla ordning på;)
    Nu blir det något gott te, en varm filt och en bra film i höstrusket, kramen till dig!

    SvaraRadera
  4. Lotta: men ibland så ilsknar man ju till...

    Sara: håller säkert lika länge till!!

    Jenny: visst är spelet trevligt! Höst och mys! Måste ändå erkänna att jag gillar förändringarna som årstiderna bjuder på. Många kramar till dig!

    SvaraRadera
  5. Heja Anna, klart du ska klaga! Ju mer aktiva vi kan vara som konsumenter, desto bättre. Just spel är väl en sådan produkt som man ( i alla fall jag) kan betala lite mer för, eftersom de kan roa flera generationer.

    Vilken fin header du har fixat förresten!

    SvaraRadera