På Barfotsgatan

Välkommen till Barfotsgatan där jag bor med mina söner Nils och Sigge och min man i ett hus byggt på sjuttiotalet. Här blandas vardagslivet med småbarnslivet med renovering och med tapetsering. Allt i en enda röra!

fredag 23 juli 2010

En dag på Smögen



Idag har vi varit "bakis" hela gänget! Anledningen till det är vi igår mötte upp goda vänner i sjöboden på eftermiddagen; käkade, umgicks, pratade, skrattade, skålade och hade en väldigt fin kväll tillsammans. Så roligt att få träffa alla både vuxna och barn; skaran ökar stadigt och kommer göra det ett tag till! :-) Timmarna flög förbi och vem orkar bryr sig om klockan då samtalen är trevliga. Någon gång efter midnatt kojade vi (inklusive Nils min lilla nattuggla!) efter en sakta promenad genom ett Smögen som inte hade för avsikt att somna än på länge då "Seglarveckan" denna kväll intagit Smögenbryggan och spelade för alla på hela ön. Alla sovande småttingarna i sina vagnar på besök i sjöboden stod på rad ute på bugången och sov till partymusik och fladdrade ljussken i rött och grönt...nog sov de gott tror jag! Tack alla för en jättefin kväll, SÅ roligt att bli uppdaterad på vardagsliv och händelser i vänners liv!
Så därför har dagen idag varit lugn och stillsam, iallafall för mig då J erbjöd sig att städa sjöboden medan vi andra åt frukost i lugn och ro. Han fortsatte sedan med att fixa lunchen så jag har bara slappat hela förmiddagen, surfat och småsovit i soffan i omgångar. Efter lunchen tog vi en promenad och målet var vattentornet här på ön som hade öppet. Efter många trappsteg, ett hundratal om jag räknade rätt mötte vi milsvid utsikt åt alla väderstreck. Nils var väldigt nyfiken och ville ha alla ställen han känner till utpekade. Sedan strosade vi vidare ner mot bryggan och åt glass. På hemvägen stannade vi till vid kyrkan där både vi gifte oss och där Nils är döpt. Kyrkan står öppen under sommaren för besök och väl innanför porten mötte vi ljuva toner och ett lugn som iallafall knockade mig totalt; att komma ifrån blåsten på utsidan in i stillheten och värmen var stora kontraster. Efter en rundvandring där vi tittat på altaret och dopfunten tände jag och Nils varsitt ljus för mamma. Jag var inte beredd på känslorna som bara välde upp och började storgråta mitt i allt; du vet, han har blivit så stor nu, 5 år och så klok och fin att hjärtat brister på mig ibland när jag ser på honom... ikväll har han också lärt sig cykla, bara så där!.........................................................................................................

Och till sist...STORA, STORA gratulationer och kramar till min fina väninna Thea och O som igår fick en flicka! Underbart att bli fler än två...det bästa som någonsin hänt mig!! Nu börjar en annan resa för er...ibland rak, ibland kurvig, ibland backig, ibland full fart och helt omöjlig att förutspå!! Än en gång; de största lyckönskningar från oss!!


3 kommentarer:

  1. Hej Anna!

    Åh, vad vackert skrivet! Dina rader innehåller så många känslor på en gång och jag blir rörd av all kärlek de genomsyrar. Så fint! :)

    Att ni har det helt underbart i sommarsverige det förstår jag av bilder och text. Och vilka underbara sommarbilder. Framförallt bilden på dig och Nils. Så fin. Kärlek.

    Fortsätt njuta av sommaren och av attvara tillsammans. Sköt om dig Anna. :)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  2. Lotta: du har sådant engagemang och hinner kommentera med väl valda ord! Jag är väldigt imponerad av det, själv förstår jag inte riktigt vart tiden tar vägen...blir väl bättre när vardagen är här igen!

    Det är sällan man hamnar på bild tillsammans med sina barn eller hur? Borde försöka få till det oftare, det är fina minnen att ha!

    kram
    //Anna

    SvaraRadera
  3. Håller med din vän Lotta, vilken fin text med glädje, värme, kärlek & sorg på en gång. Underbart kort på dig och Nils tillsammans!
    Varma kramar♥

    SvaraRadera