Sturge-Webers syndrom

Här är han vår finaste Sigge. Med en skorpa i munnen. Tänk att få en helt egen påse skorpor av Åsa bara så där. Ren lycka för Sigge. 

Ja, så heter det. Det som det nu konstaterats att Sigge har. Någon annanstans förklaras det bättre. Vardagen återvänder så sakta. Och med den hopar sig frågor inför framtiden, särskilt för mig. Tänker högt att allt skall bli som vanligt. Men tänker lågt att allt är ändå annorlunda. Och så mal det på. Sigge är precis som han brukar. Kanske något tröttare. Innan somnade han på två sekunder. Nu somnar han på stört. Och så är vi nära. Vi kramas lite då och då. Nog har alltid Sigge sökt kontakt men nu är det mera. Bara så där. Själv kämpar jag också med en trötthet. Som kommer över mig då och då. Liksom deppigheten. Dock vet jag en sak och det är att vi fått världens bästa doktor. Det vet jag med säkerhet.