Ryker

Fortfarande ryker det lite ur öronen på mig...jädra vad arg jag var när jag kom ur affären för en stund sedan. Att folk bara kan med att vara så vansinningt ohyfsade. Stå och glo. Hänga lite på kanten av en varudisk och stirra. Medan ambulanspersonal sliter som djur på golvet med någon som verkligen behöver omvårdnad. Såg jag när jag på håll gick förbi och fortsatte med det jag hade kommit dit för.

Minns när jag och syster och mamma var och fikade på stan. Vi ville mysa och känna för en stund att allt var som vanligt. Fast det inte var det. Alls. Mamma i söt, liten virkad mössa på huvudet. Kal på det mesta. Några hårtofsar här och där som stack ut. En skör kropp på det. Och där, några bord bort satt två kvinnor. En ung och en gammal. Och stirrar. Och stirrar. Och strirrar. Hela tiden. Mitt hjärta gick i kras när mamma strax utanför konstaterade att folk bara kan med.

Usch, nu ryker det rejält igen!!