Dagen har till största delen spenderats hemma sittandes i arbetsrummet där jag har gjort mitt bästa för att trycka in saker som successivprincipen, avtalsstyrning och resursavtal i skallen. Ja, lite trångt blev det på slutet och när jag till slut gick mot förskolan kändes det som om allt blåste ut igen...Hoppas hjärnan snart blir lite mer läsvan då jag skall försöka ta mig igenom en halvtidskurs i projektledning i höst! Ja, nog blir det något att bita i...
I eftermiddags ringde det lite oväntat på dörren och där stod söta, rara Susanne med en blomma...till mig. Vilken fin sak att göra..."något fint att titta på trots allt det sorgliga" som hon sa. TACK! TACK! TACK snälla du! Jag känner mig oerhört tacksam för alla mina, fina, goa väninnor och andra som bevisar för mig att medmänsklighet är något som existerar...hur mycket som helst! Äsch, nu tåras det igen! Skickar virtuella jättekramar till alla som jag känner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar