Efter att ha jobbat i två dagar blev jag helt överrumplad i eftermiddags när jag promenerade mot förskolan för att hämta mina fina....det liksom bara kom en flodvåg av känslor och kärlek och det totaldränkte mig, jag började gråta där gåendes på gångbanan en kort stund. Så mycket längt på en gång! Insåg att jag är lycklig lottad som har Nils och Sigge i mitt liv..att de liksom valt att hänga med mig en stund...och en lång sådan hoppas jag det blir.....
(...shit....nu börjar jag gråta när jag läser vad jag skrivit och nyss bröt jag ihop när någon tjej fick en guldbiljett i Idol...vad händer?)
fantastiskt när kärleken bara väller över :)
SvaraRaderaÄr du gravid igen...? ;-) Nej, förlåt! Jag tycker det känns sunt att man stannar upp ibland och är ödmjuk inför livet och inte tar allting för givet och bara rusar på! Kram
SvaraRaderaEmma och Lisa: så sant (men ej till att vara gravid dock)!
SvaraRadera//Anna