Ikväll var vi inbjudna till Nils skola och klass. Först fick vi vara med på ett Röris-pass. Alla ungarna gympade järnet. Så jädra duktiga. Sedan vidare till klassrummet där arbeten visades upp; sol-boken, klockan, tanddiagram, armbandsdiagram och bråkspel. Nils gulliga fröken hade köpt "tusen" kakor som han uttryckte det. De man kunde stapla i ett torn och som inte trillade ner fick man äta upp. Mycket poppis kan jag säga. Gick hem därifrån varm i hjärtat över hur personalen ordnar och bryr sig om min fina pojk (och alla andra barn också) hela dagarna. Och han är så nöjd.
En lång, lång korridor som bara ropar: SPRING! Och på en hundra lång gångbro! För hundra är mycket som Nils har konstaterat. Sigge drog runt och kände sig som hemma givetvis. Antar att skolinskolningen i princip är klar redan.
Det är så bra det där med småsyskonen - de är ju liksom skolvana redan från början efter att ha hängt med till fritids och skolan. Perfekt ju!
SvaraRaderaGokillar de där två! :) Och nog värmer det föräldrahjärtat när ens barn stortrivs i skolan och man hoppas så innerligt att de ska få behålla den där lyckokänslan, nyfikenheten och glädjen för skolan och lärandet så länge som det bara går. Att de ska få fortsätta ha engagerade och bra lärare som ser dem och lyfter dem.
SvaraRaderaEn fin tisdag till er Anna!
Kram Lotta
Kajsa: de små blir så mycket tuffare i mycket tycker jag. Har ju sett allt på håll länge innan det blir dags på riktigt!
SvaraRaderaLotta: det viktigaste är ju det; tryggheten!
kram på er
//Anna