Visst är det mysigt att vara längtad efter. Men inte hela tiden. Och inte flera gånger varje natt. Han skriker ut sin längtan: maaammmmmma!!! Och befaller pappan att gå ut om den stackarn vågar visa sig i rummet. Vad gör man åt sådant här? Vi kramas och pussas på munnen och gosar och umgås nära hela tiden. Men nätterna tar ut sin rätt...kom hem i eftermiddags med sprängande huvudvärk.
Glädjer mig åt att mina fina ljuslyktor kommit på plats igen på fönsterbrädan i trappen. För ett tag sedan var det brunt trä, gult glas och lila vägg runt om. Men inte längre!
Det är inte lätt det där. Jag hoppas att det är en fas som snart går över och att nätterna snart återgår till lugn för er alla igen.
SvaraRaderaVad fint med alla lyktorna på rad i trappen. Jag kan tänka mig att det lyser vackert och stämningsfullt när det är mörkt. :)
Sköt om dig rara Anna och hoppas att du får sova gott i natt!
Kram Lotta