Terapi...

Jo, det har blivit en sjukdag idag också. Sigge är definitivt på bättringsvägen men det märks att han inte är riktigt med i matchen än för han rör sig i slow motion liksom. Som en sengångare...till och med hans blick rör sig sakta hit och dit. Vi har iallafall lyckats ta oss ut och satte då kurs mot dammen där det nu finns små andbebisar. Vi hamnade mitt i värsta and-triangeldramat för där fanns en hona med 6 små fjun simmade runt sig, två andra vuxna honor och en hane. Hanen vaktade honan med fjunen och en av de andra vuxna honorna (älskarinnan kanske?) men var helt vansinnig mot den tredje honan och jagade runt henne kring hela sjön. Vi fick ducka och hoppa åt sidan flera gånger då jakten pågick mitt bland oss för alla ville ju ha av maten vi slängde ut samtidigt... Nils skrattande gott och skrek av förtjusning åt and-uppståndelsen medan jag själv tyckte det var så där trevligt att ha ett gäng galna änder flygande kring oss, jag menar vem vill krocka med en flygande and...



Väl hemma dukade vi fram fika och idag kunde vi njuta av goda Lisa-muffins som hon så snällt kom förbi med i förmiddags. Nils åt och åt och sneglade allt lite på min...det lilla kakmonstret. Då han fortfarande var hungrig fick han sätta tänderna i några bananpengar som han kallar det (skivad banan...något från förskolan säkert!). Bilden får illustrera hur det sett ut här hemma idag, kladdigt och rörigt överallt. Jag är inte van vid att ha en sällskaplig unge på armen så allt har förfallit här hemma denna tisdag.



När Joakim kom hem flydde jag ut....och lade mig på alla fyra i rabatten och rensade ogräs för allt vad jag var värd...rena terapin. Två och en halv timme och två skottkärror med ogräs senare ser min ena rabatt mycket trevligare ut må jag lova. Nu skall jag bara göra det sista biten och också plantera några pelargoner i mina krukor som står där bredvid...sedan har jag bara resten av vår vildvuxna trädgård kvar!