Har tänkt på en sak. Och det är att jag känner mer och mer att jag vill vara med dessa två mest hela tiden. När de var mindre kände jag ett annat behov av att få barnledig tid. Nu är vi ju ifrån varandra lite då och då när de har skola och vill vara med kompisar och är på sina aktiviteter. Och just nu tycker jag att de blir större för var dag som går. Jag hinner inte med i takten. Kan lätt prioritera bort ganska mycket för att prioritera en stund eller kväll med dessa istället. Älskar samtalen vi har och att få vara del och stötta i tankar och funderingar. Och resan vi gör hela tiden. Som går i alla riktningar.
Sedan går det ju bara inte att få till ett foto utan dessa grimaser. May gadd.
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar