Att starta sin 40-års dag med att se på världens gulligaste Luciatåg hade räckt som present. Blev alldeles tårögd av alla sötproppar. En bråkig Luciakrona, ett skägg som kliade, en som var trött, några sjöng av hjärtans lust, några inget alls, någon ville inte gå med och någon var ledsen. Beundrar Sigges fröken. Hon är lugnet själv.
Efter en dag på jobbet med sång och massor av gratulationer och kramar längtade jag hem till mina och vår födelsedagsfika. Blommor och paket och prinsesstårta hade de ordnat. Och sång igen. Sedan åt vi tårta tills vi storknade. Sigge och Nils tog två bitar var. Nils övergav marsipantäcket ganska omgående som Sigge då lade beslag på med kommentaren "Jag älskar det gröna". En bit in på andra biten suckade han tungt och konstaterade att "Nu älskar jag inte det gröna längre". Sigge, familjens komiker.
Sedan åkte jag till tennisen. Trots födelsedag och allt. Och där blev det ännu mera sång. Vilket härligt gäng alltså.
Och idag har jag tänkt på igår. Känner mig så bortskämd. I mina relationer. Både på jobbet och privat. Familj och vänner som når fram till mig. Så att jag får tårar i ögonen när jag tänker på det. Tack.
//A
Grattis ännu en gång. Så fina ni är. Du skriver så innerligt och nära. Visst är det guld värt med omtänksamma relationer. Det betyder så mycket. Allt gott med en varm hälsning.
SvaraRadera