I lördags var vi förbi mammas grav. Sigge har ju inga minnen av Monika, min mamma och hans mormor. Han var ju bara tre månader när hon gick bort. När vi kom dit sa han: "Hej mormor Gustafsson". Ja, det funkar ju ändå ganska bra. Nils och Sigge busade och levde rövare. Jag hyssjade men sedan tänkte jag att det kanske är ok en liten stund med bus. Det är jag säker på att mamma uppskattar. Trots höstfärger så lång ögat såg valde vi ända härligt rosa och vita blommor till henne. De riktigt lyste där bland allt det bruna och orange. Efter en stund var det dags att åka därifrån.
//A
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar