Fredag morgon. Så väldans trött. Njutit av Åsas goda bröd. Te. Tidning. Lugn. Och konstaterar att hösten är här.
Fredagen för en vecka sedan då såg det ut så här. Date med min fina på stan. Lite shopping innan fördrink och ljuvlig sensommarkväll. Sedan gick vi hit. Åt och drack fantastiskt gott och blev romantiskt uppvaktad av J som hade konspirerat med sommelieren. Tack mitt hjärta.
På lördagen hade vi bjudit hit hela semestergänget. Bara mat ur Jonas Crambys bok blev det på menyn. Tur att jag hade hjälp i köket av svärmor på förmiddagen för hu vad mycket som skulle hackas. 10 avocados, mängder med chilis och 20 lime gick åt. Fick i panik åka och köpa 12 lime till innan gästerna kom då de inte räckte. Efter en god men stark margarita hade vi också 8 nattgäster. Vi satt ute med filtar till sent in på kvällen och njöt av det sista av sommaren. Ungarna lekte som galningar och det känns fint att de omedelbart plockade upp varandra från i somras.
Kvällstid har de populära fruktfaten fått konkurrens av smoothies. Grekisk yoghurt som bas, flytande honung, fil eller vaniljyoghurt och sedan färsk frukt. Mums.
Trodde inte det skulle bli några tomater alls på våra ståtliga tomatplantor. Men det blev det.
Och så vår Sigge. Du. Du. Du. Vad var det egentligen som hände igår? Så trött efter skogen-utflykten att du somnar innan lunchen på förskolan. Hämtas hem. 39 grader feber. Ändå ganska pigg. Pratar och är med och vill se på teven. Står halvvägs ner i trappan till myset och grejar med din kikare. Pratar och berättar och hörs. Jag far runt och fixar med Nils som också är hämtad med feber från skolan. Då. Du halvligger helt lealös i trappan. Ser uppifrån trappan att du kräks. Släpper allt och flyger ner i panik. Stilla kräks du. Det liksom väller fram otroligt sakta. Blicken så där som den där gången. Ofokuserad. Du är helt grå i ansiktet. Du ser mig inte. Du möter inte min blick. Din kropp är helt tung och stilla. Försöker lugnt prata med dig. Mitt hjärta nästan sprängs. Så kommer pappan genom dörren. Vi sitter vid dig. För det tar en liten stund. 4 minuter kanske. Sedan möter du plötsligt min blick. Och är med oss igen. Kändes det som. Sov sedan i en timme. Och sedan var allt som vanligt igen. Har skrivit ett mail till din doktor. Dinosauriedoktorn. För någon magsjuka var det inte som drabbade dig. Min älskling Sigge. Och imorse drabbade det mig.
Nu skall vi strax baka chokladbollar, Nils, Sigge och jag. Fira att det är fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar