En halvtimme tidigt kom vi till kusin Ingrids kalas. Väntan är svårt för en 4-åring Sigge. "Åhh, jag är REDO nu mamma" vrålade han i baksätet då vi äntligen rullade mot Guddeby. Hem kom han med chokladmustasch och skägg och en festlig hatt!
Rosor och kärleksört i buketten till mamma. 4 år sedan. Nils lämnad hos Ella och Micael hemma i huset. Sjukhus och kväll. Runt nio. En 3-månaders ledsen Sigge som tröstades av sköterskan i korridoren utanför. Vi andra tre hos mamma. Och ett farväl. För alltid. Men bara kroppsligt. Jag tänker på mamma varje dag.
Nils, Sigge och Ella både arrangerade buketten och såg till att den fick ordentligt med vatten. Även skylten med mammas namn och resten där omkring också. Igår kväll pratade vi om mormor när vi åt middag. Det blev ett fint samtal om saknad och vad det är och hur det känns. Om minnen vi har av Nils och mormor och av Sigge och mormor. Nils minns inte så mycket av den där sorgliga tiden. Men han mindes hur det såg ut här hemma och det stämmer in på hur det såg ut då innan den stora renoveringsyran satte igång. Och att jag satt i soffan och grät.
Strax bredvid mammas grav hade rådjuren kalasat på rosor. Tråkigt med en massa stjälkar liggandes skräpandes runt överallt tyckte Sigge. Så han satte tillbaka alla stjälkarna i den tomma vasen. Och vips så blev det fint igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar