Gammelfarmor

Oj vad dagarna susar förbi! Känns som om jag och mannen möts i dörren på väg ut eller in. Dessutom verkar det som om någon slags vårtrötthet har satt klorna i mig och när kvällen kommer infaller ett enda töcken; trött... Många andra saker som inträffar parallellt med jobb och vardag spelar också sin roll i det hela. Båda glada saker och tråkiga saker som att min fina farmor, Nils och Sigges gammelfarmor gick bort i fredags. Och i och med det också att Hamburgsund och alla sommarupplevelser nu blir ett minne, något som vandrat vidare liksom. Dock kvar i minnet med värme och sol och bad och gemenskap. Glädjer mig åt att det blev 88 år till slut för farmor. Glad och givmild och att hon fick bo hemma hela tiden, då på Kärraby med skrothandeln och sedan i lägenhet i samhället. För mig känns det meningsfullt att hitta förklaringar och antaganden om hur det blir sedan för de som inte finns med längre. Som för mamma. Som för farmor. Då när de bägge var med oss hade de ju sina lördagsfrukostar med radio och kokt ägg. Inte ens pappa fick vara med... Mitt i allt det ledsna över farmor välde också känslor kring mammas bortgång upp då i fredags. Det ligger så väldigt ytligt hela tiden de där känslorna. Mitt i tårar och snor föreställer jag mig ändå att de två fina träffas nu och kan umgås. Mamma behöver inte känna sig ensam och farmor har någon att vara med. Och att de nu kan ju fortsätta med sina långfrukostar.

Kram
//Anna