Som alla andra mammor har jag också blivit firad idag givetvis! Fint kort från Nils (som jag visar en annan dag), lyxig hudkräm och deodorant och god grill ikväll! TACK! Presenter i alla ära; det bästa idag har dock varit alla de timmar som jag och Nils har planterat och fixat i trädgården i vår nygamla rabatt. Han är helt med på noterna och vill gräva och planera och plantera och vattna...i mängder! Det engagemanget och vår roliga timmar idag är värt mycket och särskilt på Mors dag. Detta lagrar jag och bär vidare som ett fint minne!
Skänker också en tanke till min mamma; saknad och älskad och ihågkommen! För Nils finns mormor kvar i minnet men inte för Sigge som då bara var tre månader gammal. Trots det vet han att det är mormor och pekar och känner igen och säger "momo" när han ser henne på kort...senast ikväll innan läggningen då han satt i pappas knä och kikade i Nils fotoalbum! Det känns bra då!
Vad skönt att du delar med dig - mormor verkar underbar.
SvaraRaderaHej Anna!
SvaraRaderaDet låter som du hade den bästa Mors Dag man kan ha och vad härligt att Nils tycker om att plantera och fixa i trädgården tillsammans med dig. Det är härliga stunder att minnas. :)
Vad fina bilder på din mamma. :) Och visst är det så att hon är närvarande i era liv på alla sätt och vis utom just fysiskt. Och även om inte Sigge kommer att minnas sin mormor så är ni många som kommer kunna berätta för honom om hans mormor och sådant betyder mycket.
Jag förstår att just Mors Dag är en dag med blandade känslor för dig. Att inte ha sin mamma där och kunna krama om den dag då man verkligen skulle vilja. Men att du delar med dig här på din blogg tycker jag är ett underbart sätt av dig att hylla din mamma på Mors Dag. :)
Ha en fin vecka Anna!
Kram Lotta
Helena: alla har vi väl världens finast mamma...min var inget undantag! Nu vårdar vi ömt minnena av henne!
SvaraRadera//Anna
Lotta: tack för din fina kommentar, jag blev lite rörd över dina väl valda ord! Jag tänker nog på mamma varje dag, ibland en kort stund och ibland långa stunder. Ibland är det med glädje och ibland går hjärtat sönder på mig...
Jag delar gärna med mig både av min saknad och min sorg till dem som vill läsa. Bloggen blir ju som en liten dagbok uti världen och når himlen så hon vet vad som händer här hos mig...fånig idé kanske men så känns det för mig iallafall. Kramar
//Anna