Varje natt kommer en liten goding tassande i mörkret och slinker ner mellan mig och Joakim och har så gjort till och från en lång tid. Det hela började efter att min mamma gått bort och då accepterade jag det bara rakt av...fann en slags tröst i Nils varma mjuka kropp nära bredvid mig; en hand på min rygg eller en fot instucken under mitt ben. Från att ha totalvägrat att ha någon för nära på natten och nästan varit lite manisk över mina sömnrutiner så sopades dessa bort fullkomligt när jag var gravid och ännu mer efter att bebisen anlänt. Jag och Joakim har alltid sagt att vi inte vill ha några sovande barn i våra sängar och har alltid hållt stenhårt på det...fram tills det blev som det blev; vansinning sorg under en lång, lång tid. Nu har det dock blivit mer en vana från Nils sida och han börjar nu också bli ganska lång. Dessutom upplever jag det som att han blivit mer rörlig vilket känns både fysiskt och mentalt under dagarna. Har fört upp sova-i-mammas-säng-frågan för ett tag sedan och då förklarade han att han minsann skulle sluta sova i mammas säng...när han fyller fem år!!! Då trodde jag att jag nog kunde stå ut tills mitten av juni men de senaste nätterna har det bara varit för jobbigt! Så idag gör vi på ett nytt sätt som jag vet många med mig prövat med oftast goda resultat. Så här har jag förstått att det funkar: det delas ut en stjärna eller liknande på ett papper där barnet tydligt ska se resultatet och hur det efter kort tid växer fram. Stjärnan delas ut innan barnet faktiskt lyckats och när man når målet ska barnet belönas med något. Så detta har vi ikväll prövat och jag ser med spänning framemot nattens händelser... eller inte. Rapport kommer avläggas om resultatet givetvis. Önskar god nattsömn åt alla! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar