Vilket dygn!

Nu mello i ett trött sällskap! Den yngste sover sedan länge. De sista dagarna har varit händelesrika. Ett fällning på fotbollsplanen på torsdag eftermiddag och med följden att Sigge slog i huvudet resulterade i ett kortare epilepsianfall några timmar senare på Ica. Satt där lite låg på botten av en vagn och började kräkas. Ur med ungen och sedan kräktes det mer på golvet, på sig själv och lite på mig. Och sedan försvann hann någon minut eller två. Slapp kropp och en arm som for lite runt och en blick som såg ut i intet. Då ringde en hjälpsam tjej SOS. Sedan kom äntligen nickningen att han hörde mig. Lite förvirrad och ville upp. Men vi satt kvar en stund och tog det lugn. Och sedan behövde Sigge gå på toa och någon vänlig själ hjälpte oss dit. I entren hittade vi en stol och då var Sigge så trött och ville bara somna. Och det kändes inte bra och då skickade 112 en ambulans. Och efter prat med ambulanspersonalen och barnakuten på Drottning Silvias bestämdes det att Sigge skulle kontrolleras. Och då hade Sigge piggnat till. Så vi körde in han och jag. Stinkandes. 

Att ha sin syster nära känns extra bra då sådant här händer. Särskilt när man då i röran ringer och hon är 5 minuter bort. Och särskilt när mannen är i Barcelona, svärisarna på solkusten i Spanien och morfar på Kanarieöarna. Och en ensam Nils som sitter hemma och väntar på oss. Så Sara åkte till Nils och packade väskan utifall att och sedan kom de efter till barnakuten. Och utifall att blev ett definitivt stanna. Efter inskrivningen fick vi ett rum direkt och någon timme senare hade kontroller och läkare träffat Sigge och vi fick ett rum på avdelningen akut korttidsvård. Vi tvättade oss och tog på oss rena kläder. Åt lite kvällmat och tittade en stund på teven. Borstade tänderna och läste saga. Sedan kom sömnen snabbt för Sigge. Jag själv somnade någon gång framåt morgontimmarna. Hela natten kollades Sigge av personalen. Puls och ögonrörelser och att han gick att väcka till. 

På morgonen hade vi fått sällskap i rummet av en tjej i övre tonåren och henne pappa. Och när ronden gått och Sigges doktor hade sagt sitt fick vi åka hem igen. Den känslan alltså. Bästa känslan att få komma hem till sitt eget. Vi åkte snabbt förbi Ica och köpte en legobyggsats till Sigge som jag mutat honom med där någon gång mitt i natten när en tablett skulle tas. Vi fick också tillfälle att prata med personalen och intyga att allt gått bra. Och hoppades att röran efter oss med kräk och kundvagn och skanner hade löst sig. Och det hade det givetvis. Sedan köpte vi sushi och åkte hem och åt, duschade och myste med Nils som kom från skolan. Och tvättade i massor...

Sedan inväntade vi pappan och när han kom hem lagade vi mat tillsammans. Sigge höll sig nära hela kvällen och somnade tidigt. Vi andra med. 

Idag har vi bara myst. Varit på bio och sett Zootropolis som var jättebra. Se den! Och lunchat på stan och fikat med vänner och planerat sommaren. Och somnat till Mellon. :-) 

Mitt hjärta Sigge som är så redig när det verkligen behövs och svarar på frågor och berättar och står ut med både det ena och det andra. Min gulleplutt!

Och mitt andra hjärta Nils som är så klok och insiktsfull och trygg. Jag hjärtar dig!

//A