Igår eftermiddag var jag här. På Amundön där Ågrenska bor. Fick en chans att träffa andra föräldrar med barn med sällsynta diagnoser. Och inser att det finns så många ovanliga sjukdomar och syndrom. Listan på Socialstyrelsens hemsida är galet lång. Och att det finns en hel drös med föräldrar som kämpar något så oerhört. En kram till alla dem. De är verkliga hjältar i mina ögon.
Något jag tänkt på i typ 20 år. Syster riktade en välriktad spark i ändan på mig och idag var jag på sjukhusets blodgivningscentral och gjorde ett första besök. Och inser att en av anledningarna till varför det inte blivit av är att jag har väldigt svårt för det här med blod. Tur att den där vilostolen är så bekväm.
Allvarlig son hos tandläkaren. Otäckt ljus där i taket men jag antar att solglasögonen är välanvända. Inget allvarligt pågående i tänderna iallafall. Så vi borstar på som vanligt.
Sedan drog vi på stan en sväng där det var marknad. Men vi hade endast siktet inställt på Café Tant Rut där vi åt lunch och fikade. Bilden ovan visar tydligt den största skillnaden mellan mina söner. Nils; oftast lugn och sansad och kan vänta. Sigge: i rörelse, pratar ständigt och har ännu inte utvecklat förmågan tålamod.
Det blev fullt i bilen hem. 5 personer totalt. En mamma, en Nils, en Sigge och två ninjor.
För en stund sedan lämnade jag av tre killar vid skolan. Disco. Tidigare idag har vi haft den här konversationen:
Mamman: Vad kul med disco!
Sigge: Men man måste ju dansa på disco.
Mamman: Ja, det är därför det heter disco. Det skall väl bli kul att dansa Nils?
Nils: Ja. Men jag skall bara dansa lite.
Anar att det är sant. Dock blev det mer dansat av imorse strax efter sju då Nils showade loss hemma med fågeldansen. För skoja och busa med oss och andra han känner fixar han. Men helst inte i andra inte så väl kända sällskap. Nils står aldrig först i kön. Liksom.
Bild från www.rum21.se
Att handla på nätet är så bra. Väntar ivrigt på mitt paket med en stövelknekt. Hoppas den blir perfekt inför vintern och alla stövlar som skall av dras av. Och förhoppningsvis räddar den någon rygg också.
Bild från www.mokkasin.com
En julkrubba äger jag inte. Men skulle vilja ha en. Denna var så himla fin. Och snart är det ju jul. Häpp!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar