Efter en "halvtimmesSiggeutbrott" plus för- och efterarbetet kändes promenaden extra lockande. Att fightas med en 4-åring tar på krafterna och idag valde jag strid. För ibland måste man ju det. När något har hänt två gånger för mycket. Och när det handlar om att bygga förtroende med en liten människa och på en liten människas nivå. Så idag blev det väldigt konkret för Sigge att lovar man att gå till en kompis kan man inte på vägen dit avvika till någon annan. Och liksom glömma av vad man lovat att göra. Att gå raka vägen till kompisen. Då förvandlas något roligt till något tråkigt och till raka vägen hem. 

 

Pappan fick ikväll sällskap på sin joggingrunda. För andra gången ville Nils hänga med på cykeln. Kom hem helt lerig och svettig. Efter en varm dusch myste vi sedan med kvällsmacka framför teven en stund. Vår kvällspigge son somnade sedan bums.