Då Sahlgrenska. Då cellgiftsbehandlingar. Då sorg. Då igår kom de där tankarna flygande igen. Att jag liksom inte tänker att mamma är borta ur mitt liv. Att hon liksom bara är där hemma hos sig och går och grejar i köket och att vi egentligen nyss pratat med varandra på telefonen. Att jag bara befinner mig på sträckan fram till nästa samtal. Och precis där blir den känslan otäck istället. Och sen bränner det till i hjärtat på mig. Något går sönder varje gång. Och ikväll har vi ätit prinsessbakelse. Som vi brukar denna dag. Hennes favorit. Det undrar jag: lär man sig någon gång handskas med sorg? Idag Sahlgrenska. Idag inskrivning inför laserbehandling. Läkare i omgångar med stetoskop. Men vad som väger upp det obehagliga är en strut. Jäpp! Strut it is! Och en skön lur i bilen hem. Imorgon bleker vi Sigges nevus flammeus för fjärde gången. Tittade på bilder publicerade här på bloggen för två år sedan och inser hur fint Sigge svarat på behandlingarna. Och är väldigt glad för det.
Till sist: tack rara Lotta! Behöver dock lite tid på mig. Så ge mig ett halvår så lovar jag att jag går i mål med den! ;-)
Tänkt extra mycket på er nu i veckan♥
SvaraRaderaVad fint att ni hedrar hennes minne med Prinsessbakelsen.Sorgen kanske kan förändras med tiden men aldrig saknaden tror jag. Härlig bild på lille Sigge, vad skönt att det gått så bra med behandlingarna. Ha nu en underbar helg och krama om brudparet från mig!
Jenny: den här tiden på året är pest...!! Fantastiskt fin Hanna igår. Romantik och kärlek överallt. De passar väldigt bra ihop tycker jag.
SvaraRaderakram