Dörrskylt

Hem ljuva hem! Jag älskar att komma hem då på eftermiddagen. Bär så armarna går av; väskor, post, ryggsäckar, gympapåsar och jobbväska. Med lagom trötta ungar. Innanför stannar allt äntligen av en stund. Av med smycken, på med bekvämare kläder. Sen njuter jag av mitt hus. (...och visst har vi en fin dörrskylt som vi nyss fått på plats. Den har min syster gjort. Blir glad varje gång jag ser den!)

Klinker!

Helgens nöje! Klinkern är på plats. Vi fick lite extra energi då smeden meddelade att vårt efterlängtade och mycket försenade räcke är på ingång. Kanske kan hallen bli klar i år ändå? ;-) Nästa fråga är vilken kulör vi skall ha på mattan i trappen bredvid? Lutar åt det betonggråa hållet tror jag iallafall...

Himmelriket

Skorporna smakade väldigt gott...och är givetvis uppätna. Tog så där 3 minuter. 3 minuter i himmelriket skulle man kunna säga. Te och torra kakor är en oslagbar kombination, tycker jag? Skylten nedan satt på bageridörren. Alltså, vad härligt!! :-)

Surdegsmys

Underbar känsla att vakna till en ledig fredag. Ännu bättre när solen skiner. Efter att räkorna inhandlats styrde jag och Sigge mot Kareby och Åsas bageri. Vilken liten pärla! Surdegsbröd och baguetter och skorpor. Butik i garaget. Och så en Åsa givetvis. Precis det som min lilla stad saknat och som jag saknat sedan vi flyttade hit för fyra år sedan. Ser framemot nybakt hela helgen!

Sigge har redan gått "all in" gällande fredagsmyset! Strax skall jag göra honom sällskap och pussa på honom, min lilla mammagris! Det gäller att passa på...

Haveri!

Ögoninfektion. Stukad fot för första gången. Svinkoppor för första gången. Svinkoppor för andra gången. Takläcka för första gången. Löss för första gången. Lös tand för första gången. Känns som jag befinner mig i något slags haveri! Just det, lampan (Norm 69; skitsnygg men ett helvete att sätta ihop!) gav också upp häromkvällen. 69 bitar överallt... Bilden är tagen på tippen strax innan begravningen! Men imorgon är det fredag och jag är ledig. Uppväger nästan allt ovan. ;-)

Låång väntan

April. Det är många, många månader sedan. Men häromdagen dagen stod en bit av vårt beställda staket och väntade på oss när vi kom hem från jobbet. Utseendet godkändes och så var biten försvunnen igen. Undra när den dyker upp igen? Januari?

En helg i rött

Den fjärde laserbehandlingen i ordningen gjorde vi i fredags. Och vi hoppas att det är den sista på ett tag. Kanske kan det bli fler när han blir äldre om det medfödda födelsmärke fortfarande är framträdande men det får vi ta ställning till då helt enkelt. Ingreppet är över på några minuter men kräver att Sigge sövs. Jag litar helt och fullt ut på alla läkare som har ansvaret men tycker ändå det känns väldigt oroligt kring just det momentet. Mammahjärtat slår lite extra fort... Alltid skönt när man skrivs ut från uppvaket igen. Sigge var som vanligt tämligen cool och lugn förutom när han upptäckte infarten de satt på foten. Den fick sköterskan ta bort illa kvick men oj vad det pumpade rött ur det lilla hålet. Jag fick lägga mig ner på Sigges säng en stund då kalabaliken var över och förbandet äntligen satt på plats. Lite känslig för det där röda helt enkelt!

På lördagen var det dags för mera rött. I form av KÄRLEK! Min söta kusin Hanna gifte sig med sin käresta Magnus och jag och systern med respektive fick vara med och fira dem på deras högtidsdag. Så vackert, så vackert! Tårar från och till hela dagen och kvällen. Gråter alltid på bröllop...kan liksom inte stå emot all kärlek som virvlar runt överallt. Återigen önskar jag herr och fru Sandberg en lycklig framtid tillsammans!

Dagen idag har varit seg! ;-) Jag körde inte igår utan förnöjde mig med både gott att dricka och dans. Yeah, vad jag dansade! Och buggade. Så roligt! Sent blev det så idag har jag inte varit utanför dörren utan gått runt i ej åtsittande kläder, ätit god fet pasta, sovit middag och inte gjort ett dugg. Sådana dagar behövs också ibland.

Ha en fin vecka!

Två bakelser på bild

Då Sahlgrenska. Då cellgiftsbehandlingar. Då sorg. Då igår kom de där tankarna flygande igen. Att jag liksom inte tänker att mamma är borta ur mitt liv. Att hon liksom bara är där hemma hos sig och går och grejar i köket och att vi egentligen nyss pratat med varandra på telefonen. Att jag bara befinner mig på sträckan fram till nästa samtal. Och precis där blir den känslan otäck istället. Och sen bränner det till i hjärtat på mig. Något går sönder varje gång. Och ikväll har vi ätit prinsessbakelse. Som vi brukar denna dag. Hennes favorit. Det undrar jag: lär man sig någon gång handskas med sorg?

Idag Sahlgrenska. Idag inskrivning inför laserbehandling. Läkare i omgångar med stetoskop. Men vad som väger upp det obehagliga är en strut. Jäpp! Strut it is! Och en skön lur i bilen hem. Imorgon bleker vi Sigges nevus flammeus för fjärde gången. Tittade på bilder publicerade här på bloggen för två år sedan och inser hur fint Sigge svarat på behandlingarna. Och är väldigt glad för det.

Till sist: tack rara Lotta! Behöver dock lite tid på mig. Så ge mig ett halvår så lovar jag att jag går i mål med den! ;-)

Ett brev

Som en lottovinst kändes det när jag hittade brevet...blev glad uti helaste kroppen. En tjejkväll hos en finfin vän! I wouldn´t miss it for the world!

Tårta blev pannkaka!

Halloj! Jodå, jag lever fortfarande. Fast oj vad bloggen blir lidande då. Denna hösten har verkligen rivstartat i ett hiskeligt tempo på alla plan; jobb, vardag och renovering. För så är det ju att allt ska klämmas in på en vecka och ibland får allt inte plats. Behoven går före önskningarna liksom. Men lite mys hinner vi med på eftermiddagarna. Särskilt spela spel försöker vi hinna med. Skämde bort min Sigge med ett nytt spel. Tårtspelet blev det. Vet att min mamma hade ett sådant hemma som spelades flitigt i många, många år av hennes barn då hon var dagmamma. Bitarna var i trä och blev så där lagom slitna under åren. Tror till och med att systern nu ärvt det och spelet måste ju vara 15 år gammalt nu. Strunt samma, vi valde just detta spelet från Kärna. Och vi hann inte spela klart första spelomgången innan en bit gick sönder. Smulades sönder! För trä är det ju inte bitarna gjorda av längre utan något slags luftig trägegga som pressats samman och sedan torkats (tror jag!). Fy tusan alltså vilken dålig kvalitet!!!! Har god lust att skriva ett irriterat brev till Kärna och KLAGA!! Klagade för min man och tyckte det var bedrövligt med sådan kass kvalitet. Det är ju barn som skall handskas med det. Inte vuxna som kan vara uppmärksamma på om det kärvar lite i passformen eller så. Ungar "dönar" ju på. Svaret jag fick av mannen var att folk vill inte betala något för grejorna idag. Vaddå folk? Jag är ju folk, eller hur? Och jag vill inte ha skitkassa leksaker eller spel som inte tål att lekas med. Och jag kan tänka mig att betala några tior till till och med tjugor om det är det som krävs. Inte konstigt att vi lever i ett konsumtionssamhälle när saker inte håller måttet. Usch, nu vevar jag upp mig igen över detta. Ett brev får det bli, basta!!

Utmaning

Bild från http://www.adlibris.se/

För ett år sedan gick det inte. Men nu är vi djupt inne i Mattisskogen där grådvärgar härjar. Så berikande för själen att läsa för Nils när kvällen kommer. En stund att minnas framöver. Tänker mycket på det här med framtiden. För 6-åringen. Idag kom han hem och berättade att efter lördag och sedan efter söndag då skall han räkna riktig matte i skolan har fröken lovat. För så skall det vara. Spännande och utmanande. Tycker jag iallafall. Och undrar om det kommer bli så hela tiden...

Lunchbeat

Jag gillar inte bakplåtspapper på rulle.
Jag borde inte hetsätit en halv chokladkaka innan middagen.
Raggsockor. Äntligen.
Montessori-apparna är väldigt amerikanska. Teeerrrrrifiiiiic och handklapp.
Skulle också vilja sticka på "lunchbeat" på lunchrast. Dansa disco i en halvtimme. Faktiskt.
Tycker synd om den där fotbollsspelaren. Sluta mobbas!!! Ni vuxna!!

Lagunen

Idag blev det då simning för den store. Förra söndagen ställdes ju in. En riktig badare är han ju inte än. Det där med att komma under vattnet är inte hans grej liksom. Inte ens med simglasögon...Dock tyckte han det var jättekul så jag är hoppfull. Det återstår ju ändå 13 gånger i Lagunen. Och så vet jag ju att han har en längre startsträcka än andra. Så.

Vi har fina vänner. Som idag kom vattenvägen till Barfotsgatan. Jo, det är sant. Det är inte så att vi bor med havsutsikt men en längre bit bort finns havet och en liten bit härifrån älven. De kom från havsutsikt hit till bryggan nedanför backen. Besöket var helt spontant och ganska kort men jag gillar det där spontana. Att någon bara tittar förbi. Oftast är ju allt så planerat hela tiden. Då behövs det lite orytm så allt blir i balans igen. ;-)