Furutak.

Här på bloggen har det varit få inlägg den sista veckan...viljan har funnits men jag har helt enkelt inte hunnit med! Då vi nu bestämt (jippie och glädjeskutt!!!) att sätta igång med en köksrenovering och dessutom även ta tag i vår orenoverade hall så har det varit en del att göra. Mannen har sprungit runt med måttstock varenda lediga kvällsstund (tills Sigge givetvis fick tag i den och bröt den mitt itu...) och räknat och" hmmat" och också utbrustit "perfekt" emellanåt. Det bådar ju gott! På fredag ska vi till köksleverantören och börja diskussionerna och det känns väldigt spännande. Det ska verkligen bli intressant att höra deras förslag kring vårt kök utifrån de bilder vi skickat in. Jag har ju själv också skissat på hur jag vill ha det och när jag väl satte mig ner och gjorde det insåg jag att jag ganska väl visste hur jag vill ha det vilket jag inte förväntade mig. För så brukar det vara att jag har en väldigt klar bild i mitt huvud om hur köket (eller något annat) ska se ut. Dock brukar min käre make klaga på mig då han tycker att jag har svårt för att få de idéer jag har i huvudet överförda till en verkligheten dvs så han också förstår vad jag menar eller ser i mitt huvud. Vi har ju redan testat detta en gång tidigare då vi för ett år sedan renoverade vårt badrum/spa. Så som det blev när det var klart var exakt så som jag vill ha det. Dock var resan dit något slingrig. ;-) Så denna gången försöker jag vara mycket tydligare och har som sagt en hel hög med skisser och urklipp från tidningar som visar vad jag menar. Iallafall ser jag ser verkligen framemot en förändring; bort med platsmattan, köksskåpen i boklaminat, den rosa småblommiga tapeten och det mörklaserade furutaket. Säkert jättefint en gång i tiden för länge sedan men efter snart 4 år i huset önskar jag mig nu något annat!