Våra lediga fredagars lunch har den sista tiden betytt sushi. Både för mig och Sigge. Sådan lyx med barn som vågar smaka. Så är det ju inte med den äldste. Och jag kan inte göra annat än undra; varför blir det så?
I somras fick Nils och Sigge en uppsättning med pannåer, penslar och akrylfärger. Och i veckan fick mitt staffli komma ner från vinden och igår skred Nils till verket. Han blev helt uppslukad av det hela och satt i flera timmar. Flera av tuberna tog slut och så även pannåerna. Han till och med uttryckte hur mycket han tyckte om det och att de i skolan hade målat som konstnären Miró. Och att han "kanske skulle ta och bli konstnär". Absolut instämde jag! Följt av...bara du går på Chalmers först!
Så nu efterfrågas stora vita papper att skissa på och gärna en ny uppsättning tuber. Sådana inköp gör jag gärna.
På eftermiddagen gick vi till skogen en stund och även om det var en kort stund smakade fikat underbart. Vi hann kolla in en bäck, Sigge ramlade i en dyig pöl och så hittade vi en död groda som vi begravde jämte ett träd.
Take-away chocolate!
Sigge har ännu inte visat upp någon pysslig sida och rita och måla faller honom inte alls i smaken. Men sant är att något är på gång för denna veckan har det varit mycket prat på skolväskor, skolbarn och så skriver han sitt namn överallt. Himla kluriga de där S:en och G:na.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar