Mindre än en timme från huset låg Pisa. Så en utflykt dit en dag blev det givetvis. Jäpp, man såg tornet på håll. Vid klart väder kunde vi se stadens konturer från vårt hus på bergssluttningen. Såg dock inte tornet. Fast jag vet inte riktigt om vi tittade riktigt så noggrant någon gång...
Nils i den klassiska fotopositionen. ALLA tog sådana kort.
Vi strosande runt på gatorna kring tornet och käkade god glass och hamnade vid en gatukonstnär som gjorde målningar med sprayburkar och former. Nils tycke det var superspännande köpte ett konstverk för egna pengar. En solnedgång med elefanter i procession. Sigge slog till på en liten figur med det lutande tornet i Pisa överöst med rosa glitter. Bära det skulle han ju göra och när vi kom hem upptäckte vi att glittret blivit blått och att tornet gått av på mitten...anar att det åkte i backen någon gång där under turen.
Spagetti bolognese serverades några gånger under semestern och faktiskt lärde sig Nils att tycka om tomatsås under veckorna. Han som varit så där intresserad av sådan innan.
Tornet lutade. Jättemycket. Jag och Nils bestämde oss för att gå upp och de 296 trappstegen upp bjöd oss sedan på en hisnande utsikt och ett överlut som gjorde oss snurriga i skallen. En kul grej att göra med en åttaåring. Och en 38-åring.
Medan vi andra var uppe i tornet drog några på tur i stan i en sådan här cykelvagn. Eller vad det kallas. Alla inte fick följa med upp då tornet hade det hade en åldergräns på åtta år på medföjande barn. Sigge och Malte satt som kungar där fram och sköt och siktade på allt som rörde sig. Och papporna fick sig ett ordentligt spinningpass. Med en hejande Lily emellan sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar