Att sväva

Blev överväldigad idag när jag hämtar min Nils. Munnen pratar konstant, armarna far runt och vevar, han studsar och ja, rent av svävar lite över golvytan. Denna energi! Var kommer den från klockan halv fem på eftermiddagen. Detta engagemang och frågor och svar och undringar. Vilken fin liten människa han är. Vilken ynnest för mig att få ta del av den. Varje dag. Snart kryper jag dessutom ner bredvid honom. För när pappan är ute och far har vi som regel att Nils får sova i hans säng. En liten kamin som kryper nära, nära. En hand eller en fot som undrar. Är du där? Min kärlek. Skulle aldrig någonsin velat vara utan den.